Jag måste erkänna att sätta ihop en top 10 för i år har varit riktigt svårt. För det första så är 2008 officielt kallat ”Året då Simons Musiksmak stämde överens med etablerad radios”.Flera av årets favoriter har spelats på radio någon gång. Fantastiskt. Otroligt. Skrämmande. Är det jag som börjar bli mainstream eller är det allmänheten som dras mot det alternativa? Tack och lov slår typ ”I kissed a girl” som årets mest spelade och bevisar att jag fortfarande är alternativ. Gott Nytt år!
10. TV on the Radio - "Dear Science" (Video: Golden Age)
Simon Berggren
Elektronika. Falsetter. Rap. Soul. Handklappningar. Låtar om hård sex? Kan man verkligen inleda en top 10 lista med något sådant? Jadå, hursomhelst, Tv on the Radio sätter jag på tiondeplats, mest för att de har ett ganska unikt och roligt sound, från ljudet till texten mellan varje låt. Inget är någonsin det andra likt, förutom möjligen Tune Adebimpes ombytliga röst.
Bästa Spår: Golden Age, Lover’s day
9. We Are Scientists - Brain Thrust Mastery (Video: Imaptience)
Det var mest slumpen att jag råkade lyssna på We are Scientists där nån gång 2005. Det slumpade sig t.om att jag faktiskt älskade hela albumet, så jag blev lite besviken då det visade sig att deras sound ändrats ganska Ordentligt. Däremot är skivan fortfarande bra och både Ghouls och Altered beast är två riktigt sköna indie-elektroniska saker som ger en Niondeplats.
Bästa Spår:Ghouls, Altered Beasts
Det var mest slumpen att jag råkade lyssna på We are Scientists där nån gång 2005. Det slumpade sig t.om att jag faktiskt älskade hela albumet, så jag blev lite besviken då det visade sig att deras sound ändrats ganska Ordentligt. Däremot är skivan fortfarande bra och både Ghouls och Altered beast är två riktigt sköna indie-elektroniska saker som ger en Niondeplats.
Bästa Spår:Ghouls, Altered Beasts
8. I'm From Barcelona - "Who Killed Harry Houdini?" (Video: Paper Planes)
Okej, jag erkänner. Jag har en Fetisch för storband. Det är något speciellt med de där 5-10 extra instrumenten som ger mig goosebumps. I’m from Barcelona har trettio skallar i sitt band. En kavalkad av melankolisk indiepop, en massa små instrument i bakgrunden som du inte vet vad de heter, och en hel del kör är den bästa beskrivningen jag kan ge soundet. Så dystert har
I'm From Barcelona aldrig låtit förut, men det blir så bra ändå.
Bästa Spår: Paper Planes, Headphones
Okej, jag erkänner. Jag har en Fetisch för storband. Det är något speciellt med de där 5-10 extra instrumenten som ger mig goosebumps. I’m from Barcelona har trettio skallar i sitt band. En kavalkad av melankolisk indiepop, en massa små instrument i bakgrunden som du inte vet vad de heter, och en hel del kör är den bästa beskrivningen jag kan ge soundet. Så dystert har
I'm From Barcelona aldrig låtit förut, men det blir så bra ändå.
Bästa Spår: Paper Planes, Headphones
7. Timo Räisänen - "...And There Was Timo..."(Video: The Mirrors Truth)
Timos fjärde album är fyllt med b-sidor, men bra blev det ändå. De bedövande vackra ensambaladerna vi älskar finns där, men You get what you give gör det svårt att sitta still. Lite kul är att Timo kör några covers den här gången, otroligt nog är en av dom AC/DCs You shook me all night long med, och det funkar rätt bra. Ännu mer otroligt är Coverlåten av About You now, som från början är Sugababes. Den är typ bäst på skivan. The Mirrors Truth som från början är In Flames, grymt Original, men Timo gör även här något helt eget och lyfter Den till nya höjder. Jag tänker sticka ut hakan och påstå att Timo Räisänen skulle kunna ta en valfri hopplöst dum låt (t.ex vad som helst av Basshunter) och göra något riktigt, riktigt bra.
Bästa Spår: About You Now, Turn 27, The Mirrors Truth
6. Niccokick - "The Good Times We Shared, Where They So Bad?" (Video: The Poet)
Det är otroligt mycket som har hänt sen deras första skiva. Niccokick är vassare, tightare, mer Indie och viktigast nog är att sångaren Andreas Söderlund har lärt sig att hantera sin bångstyriga röst. Singeln The Poet är höjdpunkten, sången om den där killen som ingen känner på festen, som spyr, ställer till bråk och stjäl saker. Vi har alla träffat honom, någon gång.
Bästa Spår: The Poet
5. Bon Iver - "For Emma, Forever Ago" (Video:The Wolves(Act I & II) )
Man kan verkligen säga att Bon Iver halkade in på slutet, men jag kan verkligen inte göra en topp 10 lista utan detta album. Historien går tydligen såhär, att sångaren Justin Vernon åkte ut till en stuga mitt ute i ödemarken med en gitarr, för att samla sina tankar. Överhängande Country-varning, men under tre månader satt han där helt själv och skapade detta fantastiska album. Ingen Country. Meditativt vackert är vad det är. Den ganska avskalade ljudbilden och Vernons ensamma hemsökta röst ger mig någon sorts naturkänsla, det är lite svårt att förklara. Det är som om man står vid den där stugan, du tittar in i en oändlig skog och när det blåser och viner i träden, det är det du hör.
Bästa Spår: The Wolves (Act I & II), Skinny Love, Blindsided
3. Frida Hyvönen – “Silence is Wild” (Video: Birds)
Chrilles landsman Frida Hyvönen sätter jag på tredje plats. Jag gillade hennes förra album starkt, och detta gjorde mig inte besviken. Vackra ensamma pianobalader blandas med lite pampigare Helbandslåtar, och det nionde spåret, Birds, är mycket möjlig årets mest beroendeframkallande melodi. Intressant fakta är att hela skivan spelades in Live i studion! Bästa Spår: Birds, Enemy Within
2. Vampire Weekend – ”Vampire Weekend” (Video: Cape Cod Kwassa Kwassa)
Vampire Weekends debutskiva blev något av en unik blandning av 60-tals britpop, Indie-rock och jag vet inte vad, Afrika?. Jag har aldrig hört något som låter som dessa. Favoritlåten med det förunderliga namnet Cape Cod Kwassa Kwassa har även en nyttig dos Bongotrummor! Musikvideon går inte av för hackor den heller!
Bästa Spår: Cape Cod Kwassa Kwassa, Oxford Comma
Jag har väldigt svårt att gradera skivor, att jämföra musik-genrér är som att jämföra äpplen med päron. Men jag kan nog med gott samvete sätta Pascals Galgberget högst upp. Det blir helt enkelt inte bättre än såhär. Svensk Punk är inte död, den har bara varit utan själ i typ 15 år. Pascal skriker inte högst, de har inga samhällskritiska texter, de har inte de tyngsta ackorden. De är helt enkelt bara Punk. Punk i själ och hjärta. Örgasm.
Bästa Spår: Cadillac, Längtar Efter Dig, Rödlätta man.
Andra värda att nämnas: Lykke Li & Bon Iver visar vad Live är, Looptroop - The Bulding(Årets partydänga), Eagles of Death Metal med sin nysläppta skiva(I kategorin Fel namn på bandet), Hellacopters avslutande skiva Head Off, en epok i svensk rock har gått i graven.
Timos fjärde album är fyllt med b-sidor, men bra blev det ändå. De bedövande vackra ensambaladerna vi älskar finns där, men You get what you give gör det svårt att sitta still. Lite kul är att Timo kör några covers den här gången, otroligt nog är en av dom AC/DCs You shook me all night long med, och det funkar rätt bra. Ännu mer otroligt är Coverlåten av About You now, som från början är Sugababes. Den är typ bäst på skivan. The Mirrors Truth som från början är In Flames, grymt Original, men Timo gör även här något helt eget och lyfter Den till nya höjder. Jag tänker sticka ut hakan och påstå att Timo Räisänen skulle kunna ta en valfri hopplöst dum låt (t.ex vad som helst av Basshunter) och göra något riktigt, riktigt bra.
Bästa Spår: About You Now, Turn 27, The Mirrors Truth
Det är otroligt mycket som har hänt sen deras första skiva. Niccokick är vassare, tightare, mer Indie och viktigast nog är att sångaren Andreas Söderlund har lärt sig att hantera sin bångstyriga röst. Singeln The Poet är höjdpunkten, sången om den där killen som ingen känner på festen, som spyr, ställer till bråk och stjäl saker. Vi har alla träffat honom, någon gång.
Bästa Spår: The Poet
Man kan verkligen säga att Bon Iver halkade in på slutet, men jag kan verkligen inte göra en topp 10 lista utan detta album. Historien går tydligen såhär, att sångaren Justin Vernon åkte ut till en stuga mitt ute i ödemarken med en gitarr, för att samla sina tankar. Överhängande Country-varning, men under tre månader satt han där helt själv och skapade detta fantastiska album. Ingen Country. Meditativt vackert är vad det är. Den ganska avskalade ljudbilden och Vernons ensamma hemsökta röst ger mig någon sorts naturkänsla, det är lite svårt att förklara. Det är som om man står vid den där stugan, du tittar in i en oändlig skog och när det blåser och viner i träden, det är det du hör.
Bästa Spår: The Wolves (Act I & II), Skinny Love, Blindsided
4. Dungen - "4" (Video: Det tar Tid) 70-talet är tillbaka! Ja eller det är påväg! I denna våg av 80-tals nostalgi i både klädstil och musik så sitter jag och väntar. Väntar och hoppas på att nästa ”våg” är 70-talet. Under tiden så kommer jag att lyssna på Dungens psykedeliska garagerock, spelad och inspelad på 70-talsinstrument och 70-tals utrustning. Det finns en anledning till att jag säger 70-tal i varje mening, för det går inte att besrkiva Dungen på något annat sätt. Låten Det tar tid, min favorit, lyckas med att vara lika sjukt bra i tre helt olika versioner: Som akustisk gitarr, synt-only live och i studioversion. Jag kan ttne bestämma mig vilken jag gillar mest.
Bästa Spår: Det tar Tid, Samtidigt 1
Bästa Spår: Det tar Tid, Samtidigt 1
Chrilles landsman Frida Hyvönen sätter jag på tredje plats. Jag gillade hennes förra album starkt, och detta gjorde mig inte besviken. Vackra ensamma pianobalader blandas med lite pampigare Helbandslåtar, och det nionde spåret, Birds, är mycket möjlig årets mest beroendeframkallande melodi. Intressant fakta är att hela skivan spelades in Live i studion! Bästa Spår: Birds, Enemy Within
Vampire Weekends debutskiva blev något av en unik blandning av 60-tals britpop, Indie-rock och jag vet inte vad, Afrika?. Jag har aldrig hört något som låter som dessa. Favoritlåten med det förunderliga namnet Cape Cod Kwassa Kwassa har även en nyttig dos Bongotrummor! Musikvideon går inte av för hackor den heller!
Bästa Spår: Cape Cod Kwassa Kwassa, Oxford Comma
1. Pascal – “Galgberget” (Video: Cadillac)
Jag har väldigt svårt att gradera skivor, att jämföra musik-genrér är som att jämföra äpplen med päron. Men jag kan nog med gott samvete sätta Pascals Galgberget högst upp. Det blir helt enkelt inte bättre än såhär. Svensk Punk är inte död, den har bara varit utan själ i typ 15 år. Pascal skriker inte högst, de har inga samhällskritiska texter, de har inte de tyngsta ackorden. De är helt enkelt bara Punk. Punk i själ och hjärta. Örgasm.
Bästa Spår: Cadillac, Längtar Efter Dig, Rödlätta man.
Andra värda att nämnas: Lykke Li & Bon Iver visar vad Live är, Looptroop - The Bulding(Årets partydänga), Eagles of Death Metal med sin nysläppta skiva(I kategorin Fel namn på bandet), Hellacopters avslutande skiva Head Off, en epok i svensk rock har gått i graven.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar